Spikat och klart!

Äntligen. Jag har köpt en spikmatta på Tradera! Något som jag har velat ha länge, länge! Främst har jag tänkt att använda den till avslappning. Jag har planerat att jag ska ligga på den 10-20 minuter om dan istället för att meditera. Inte för att jag brukar meditera men jag har alltid velat lära mig men är alldeles för rastlös. Vad jag har hört och läst så ger spikmattan en slags meditativ avslappning samtidigt som spänningar löses upp, oxytocin (lyckohormon) frisätts, den har en smärtlindrande effekt och är bra mot sömnproblem. Det sistnämnda hoppas jag extra mycket på! Att sova är inte min starkaste sida.

Ernst och jag

Jag firade Earth Hour på det ultimata sättet. Levande ljus och mys med någon som jag tycker om.

Happy Earthday!

Nu är det bara 30 minuter kvar till EH. För mig betyder detta mycket, jag har gått och längtat i månader. Egentligen är det kanske ingen stor grej men att en hel värld uppmärksammar klimatförändringarna på detta sätt känns nästan rörande.
Just nu känns det som julafton. Jag ställer fram ljusstakar och lyktor lite överallt i lägenheten. Min sambo har kompisar här, de ska se på fotboll, men de har gått med på att tv, musik och datorer ska stängas av och att det blir en timmas sällskapsspel istället.
Snart är det dags. Happy Earth Hour allihopa!

En arg Lovisa

Pga praktiken blev det ingen marsutmaning. Nu är det färdigpraktiserat och utmaningen för april kommer att bli att skriva klart och skicka in en insändare i tidningen. Just nu är jag på gränsen till förbannad. Fredagskänslan och Let´s dance byttes ut mot besvikelse då jag gick in på WWF:s hemsida. Där ser jag att min kära stad inte har valt att uppmärksamma Earth hour till skillnad från nästan alla andra småländska städer + över hälften av Sveriges alla kommuner, där det bland annat ska släckas ner och hållas tal.

Vet ni förresten att barnen här serveras kyckling från Thailand och korv från England? Inget närodlat och inget ekologiskt. Kostavdelningen svarar inte ens på mina mail.

Jag har också läst kommunens "miljöplan" och den är, ja skrattretande jämfört med andra kommuners. Förutom att målen är låga så verkar den påtvingat framkrystad. Den är skriven endast för att EU säger att det ska finnas en sådan. När jag läser andra kommuners miljö och klimatmål ser jag mycket högre ambitioner och en större vilja. Inte alla kommuner men många verkar ha ekognistan!

Just nu har jag stor lust att ordna med en egen Earth hour-manifestation på torget. Lite sent påkommet kanske. Men en insändare kommer det att bli. En arg sådan.

9 till 5

Jag har ju en etikett med titeln "frivillig enkelhet" men har inte skrivit så mycket om ämnet, trots att det är just det i miljösammanhang som kanske tilltalar mig mest.

De flesta som läser bloggen har nog rätt bra koll på vad frivillig enkelhet handlar om. Här kommer ändå en liten redogörelse för vad det handlar om och min syn på just frivillig enkelhet.

I vår del av världen är pengar nästan alltid synonymt med status. Att vara framgångsrik är förenat med mycket pengar. Pengar på bankkontot eller kanske framför allt spenderade pengar i form av villa, bil, prylar och mer prylar. Att man har jobbat 60 timmar i veckan för att ha råd med allt är det ingen som ifrågasätter.

När maskiner som t ex micron, diskmaskinen, tvättmakinen osv uppfanns så var en av baktankarna att vi skulle få mer tid över till annat. Samma tanke fanns bakom snabbmaten, snabbköpen, snabbkassorna etc. Trots att allt i samhället rullar på fortare och är smidigare än någonsin så har vi allt mindre tid över.

Vi har aldrig varit så stressade som nu. Varför? Kanske för att vi jobbar mer, man som kvinna, gammal som ung. Och varför jobbar vi så mycket? Vissa för att överleva men för många handlar det om att få råd med den senare bilmodellen, nytt kök vart femte år, gärna en "walk in closet", en bärbar dator, senaste mobilen osv. För att finansiera denna "lyxkonsumtion" jobbar vi 9 timmar/dag för att sedan hämta barn, städa, diska, laga mat och till sist däcka i soffan till Äntligen hemma.

Detta sätt att leva börjar allt fler att ifrågasätta. Måste man vara en del i detta ekorrehjul? Är det värt det? Tid, hälsa och miljön offras för allt man "måste ha".

Fler och fler väljer att gå ner i arbetstid och då samtidigt i levnadsstandard. Detta för att man tror att tid är viktigare än pengar. Tid till att umgås med familj och vänner, tid till intressen och tid till sig själv.

Detta sätt att leva tilltalar som sagt mig. Jag är medveten om att många är tvingade till att jobba heltid men långt ifrån alla. Vi kanske tror att vi måste, men många behov har vi faktiskt skapat helt själva.

Earth Hour

Från och med imorgon kommer mellanmjölksförpackningarna att vara svarta. Detta för att uppmärksamma WWF:S Earth Hour då människor över hela världen släcker lamporna för miljön. Den 28:e mars mellan 20:30 -21:30 är det dags att släcka ner.
Här hemma kommer varken tv eller dator att vara på och lägenheten kommer att lysas upp av stearinljus. Jag hoppas att många svenskar väljer att släcka lamporna, låta jorden andas en timma och samtidigt sända en signal till världens politiker att klimatförändringarna är en viktig fråga för oss.

Vårtider

Helt okej väder idag och för en gångs skull var jag samtidigt ledig. Jag och syster Fia har suttit och druckit mängder av kaffe i solen. Så underbart!

Varför ska det vara så svårt?

Min värsta fiende nr 1, ELLOS- katalogen. Den är som en vålnad, en mardröm som hemsöker mig, omöjlig att göra sig av med. NIX för adresserad reklam går aldrig att nå. Oftast tar jag katalogen och slänger i pappersinsamlingen utan att ägna den en minsta blick. Igår gjorde jag det förbjudna. Jag bläddrade i den. Klänning 149:-, bäddset 79:-! Jag tar ett djupt andetag. Shoppingdjävulen säger åt mig att jag är värd att unna mig detta. Den gröna ängeln, med Al Gores ansikte, på andra axeln säger att jag måste tänka på isbjörnarna, på glaciärerna, på den förgiftade jorden, på koldioxidutsläppen, på framtiden.
I min hjärna håller jag en tändare under katalogen och skrattar högt. I verkligheten lägger jag den i papperskassen i köket och suckar besviket.

Slutet gott

Kanske är någon nyfiken på hur det gick med tavelhistorian. Jo men visst hänger den på väggen. Mannen i huset tyckte ju att tavlan var för deppig och färglös. Då går jag till närmsta loppis och köper en kycklinggul lampskärm som kompensation för "dysterheten" och så var det problemet löst. Förresten är allt på bilden, förutom takkronan, second hand. Det är bra.

Vård i jordens slutskede

När jag ändå har fört in tråden på klimatförändringens konsekvenser så vill jag passa på att tipsa om ett inlägg i Stephan Bäckmans blogg I elfte timmen. Det handlar om författaren James Lovelock, som tror att det är för sent att stoppa klimförändringarna. Han målar upp en bild av hur världen kan komma att se ut och ärligt talat tror jag inte att han är helt fel ute. Fast för den sakens skull vill jag inte ge upp. Om vi inte kan bota kan vi åtminstone försöka att lindra. Palliativbehandla jorden.

Lite skräckpropaganda skadar aldrig

Visst hör man ibland kommentarer som "Några grader varmare är väl bara skönt" eller "Coolt att kunna odla vindruvor i Sverige". Men konsekvenserna av en global uppvärmning är inte bara positiva.

40 % av jordens befolkning får sitt dricksvatten från flod- och bäcksystem, som till hälften består av smältvattnet från bergsglaciärer. Försvinner dessa glaciärer medför det enorma problem för dessa människor.

Eftersom att varmt vatten tar mer plats än kallt så medför den globala uppvärmningen höjda havsnivåer. De smältande glaciärerna bidrar också till att havsnivån stiger. Kuststäder riskerar att översvämmas.

Om golfströmmen rubbas av att t ex Grönlands glaciär smälter så finns risken att Europa går in i en ny istid.

Naturkatastofer, torka eller ovanstående skräckscenarier kommer att leda människor på flykt. Alla flyktingar måste ha någonstans att ta vägen och det kan utlösa krig om markområden.

Källa: Klimatförändringen.nu

Förbannade karlar

Jag köpte denna fina och orginella tygtavla på en loppis idag. Jag får dock inte hänga upp den på väggen. Den är för "deppig". Istället ska den stå i förrådet. Ikeatavlan hänger kvar.

"I choose life"

Idag fick jag hem två fina tygkassar från clear life. De är lite mindre i modellen och kostar 25 kr styck. Billigt med tanke på att de är gjorda av rättvisemärkt ekologisk bomull.

Jag är för rolig

Jag tror minsann att det bor en liten amerikan i mig. Jag tänker på sättet som jag uttrycker mig här i bloggen. Ofta skriver jag ett inlägg på kvällen när jag är energisk, dramatisk och superladdad. Dagen efter, oftast på morgonen, läser jag samma inlägg och inser hur amerikansk och högtravande jag låter. Typ "Utan dig dör världen! Är det inte dags att öppna ögonen? Se dig omkring, fatta mod! Detta är vår plikt i egenskap av människor!" Herregud. Jag skäms och redigerar inlägget, raderar hälften och hoppas att ingen har hunnit läsa. Om ni tycker att bloggen är lite pretentiös och Al Gore-amerikansk nu, då skulle ni läsa den oklippta verisionen! Det fattas bara att ett stycke av Hans Zimmer spelas som bakgrundsmusik.

Läs t ex inlägget "Måste vi inte?", lyssna på detta och ni förstår exakt vad jag menar!

-You don't need no education (to save the planet)-

Jag såg ett tvprogram här om dagen. Något som fastnade i mina tankar var en liknelse mellan människors agerande gällande klimathotet och ett sjunkande skepp. Ungefär såhär beskrevs det:

När ett fartyg riskerar att sjunka så reagerar människorna ombord nästan alltid på samma sätt. De sätter sig inte genast i livbåtarna utan väntar tills fartyget verkligen börjar att sjunka. Anledningen är att man hellre stannar ombord där man känner sig mer trygg än ger sig ut i det okända. Man vill först försäkra sig om att fartyget verkligen kommer att sjunka, man hoppas på att någon kommer att lyckas täta läckan i sista sekunden eller att kaptenen ska säga att det bara är falskt alarm.. Först när man är helt säker på att situationen är allvarlig sätter man sig i en livbåt.

Tänkvärt.. Här kommer en tänkvärd video också. Varsågoda!

Flyga eller inte flyga?

Jag gillar verkligen miljötidningar. Det är ett bra sätt att få kunskap, inspiration och lite vardagsglädje. De hjälper mig att behålla ekognistan, och den är ju lite av en förutsättning för bloggens existens.

Hur som helst så har jag börjat prenumerera på en tidning som ges ut av märket KRAV, Reko heter den. I det senaste numret finns en reseguide för långresor till Thailand och Dominikanska republiken.

NEJ, var det första jag tänkte. När jag fortsätter att läsa börjar jag förstå deras argument, att vi reser är en förutsättning för landets lokala ekonomi. De menar att så länge vi reser klokt och inte för ofta så ska vi inte ha dåligt samvete. Jag förstår, men det känns inte riktigt okej.

Jag är splittrad i den här frågan. En familj på fyra personer som reser till Thailand motsvarar 8 års bilkörning. När en person flyger tur och retur till Thailand innebär det ett personligt utsläpp av koldioxid på 5500 kg. Om klimatuppvärmningen ska stoppas får en persons årliga kolioxidutsläpp inte överstiga 2000 kg.

Vad tycker ni? Bör vi sluta flyga? Är det okej att flyga om man klimatkompenserar, om man bara flyger ibland?

Matstörningar

Nu har jag tillbringat 5 dagar i Eksjö, 2 veckor av praktiken är avklarad. Alla dessa olika "öden", personligheter, problem och utmaningar som jag har stött på under dessa veckor har nog gjort att jag har vuxit några procent som människa.

Eksjö är en kommun som jag gillar ur miljösynpunkt. De källsorterar i hela kommunen, i alla verksamheter, till och med komposten hämtas och blir till biobränsle.
I personlkylskåpet på sjukhuset finns nästan bara kravmärkta varor. Mitt hjärta slog ett extraslag när jag upptäckte detta.

Det svåraste med att bo tillsammans med andra (elevboende) och dela kök och kylskåp är maten. Jag får inte plats med så mycket mat och köksutrustningen är nästan obefintlig. Det blir väldigt mycket mackor, som jag nästan aldrig äter i vanliga fall. Mackor till frukost, mackor på jobbet, mackor till kvällsmat, bara ostmackor dessutom. Februariutmaningen, som gick ut på att undvika hel och delvis halvfabrikat känns väldigt avlägsen. Qournfiléer med potatissallad, färdig ärtsoppa och ostmackor, piroger och ännu mer potatissallad. Fast nästan all mat är åtminstone ekologisk och vegetarisk.

Den här helgen ska jag frossa i grönsaker, bär och andra nyttigheter. Någon marsutmaning blir det inte. Varje dag är en utmaning just nu när det gäller jobb, skolarbete och att försök äta nyttigt. En helg har aldrig varit så välkommen som nu!

Presenter

I lördags fyllde en kompis 25 år. Det här med presenter tycker jag är svårt och det slutar nästan alltid med att jag köper något som jag själv hade velat ha och så blev det också i detta fall. Jag glömde bort att köpa presentsnöre, så någon timma innan festen skulle börja blev det lite panik. Jag letade runt i hela lägenheten efter något typ av snöre men de bästa idéerna brukar ju upptäckas av en slump. Jag slog in paketet och lite tejp fastnade på en tidning, när jag ryckte bort tejpen satt en politikers ansikte kvar på tejpbiten vilket såg ganska roligt ut. Jag fortsatte att klistra fast tejpbitar på tidningen och resultatet blev väl rätt bra?

Nu ska jag med bussen till Eksjö igen och kommer nog inte hem förrän på fredag igen. Ses då!