Morgonen börjar bra. Jag är ledig, dricker en kopp kaffe framför tv:n. Har vaknat för sent och missar därför både tv4 och svt:s morgonprogram. Sätter på text-tv i brist på annat och där, där läser jag att alliansen fortfarande har ett visst försprång och nu börjar allt igen, detta grubblande över människan, samhället och hela vår värld. Jag blir alltid lika ledsen, alltid lika arg för jag förstår inte? Jag försöker förstå hur andra ser på framtiden, hur dessa ca 50 % som lägger sin röst i den blå urnan ser på framtiden? Ser de, likt jag, en planet som sakta (?) går mot sin död. Känner de att de är villiga att offra vad som helst för att vår vackra jord, vår enda jord, ska förbli lika vacker i hundratals generationer till? Ser de att vi rycker undan förutsättningarna för liv framför våra barns ögon.
För min del lägger jag gärna 60 % i skatt om det är vad som krävs. Nu är inte pengar hela lösningen men jag blir fruktansvärt förbannad när det kommer till skattesänkningar av alla dess slag. Vi behöver bygga ut järnvägarna, satsa på höghastighetståg, hållbar- alternativ energi och så mycket, mycket mer. Det kostar. Man kan se det som en skuld som vi måste betala, ju längre vi väntar desto dyrare blir det.
Vad betyder något så länge vår jord inte är frisk? Skola, omsorg, arbeten, ja det finns många viktiga frågor men miljön måste väl ändå vara det mest primära just nu? Jag tänker på Mazlows behovstrappa. Människan måste tillgodose sina fysiologiska, grundläggande behov i första hand innan man kan gå vidare och sikta mot andra mål. Att bli frisk är det primära för den sjuke. Precis så är det för oss idag. Varför kan inte alla förstå? Vill man inte förstå?
Att miljön negligeras gör mig arg men vad som gör mig riktigt ledsen är vår tids brist på solidaritet till våra medmänniskor. Allt kretsar kring oss själva, våra egon blir allt större, det handlar om mitt och inte vårt. Det jag äger, det materiella, visar vem jag är, det är ett mått på hur lyckad jag är som människa. Denna sjuka värld! Jag ska verkligen inte lägga hela skulden på högern men vad jag inte tänker förneka är att jag anser att högerpolitiken är kall och oempatisk. Det handlar förenklat om att ta från de fattiga och ge till de rika. Minska skatterna och det kollektiva ansvaret och sen får var och en klara sig själva, bäst det går..
