Jag tror minsann att det bor en liten amerikan i mig. Jag tänker på sättet som jag uttrycker mig här i bloggen. Ofta skriver jag ett inlägg på kvällen när jag är energisk, dramatisk och superladdad. Dagen efter, oftast på morgonen, läser jag samma inlägg och inser hur amerikansk och högtravande jag låter. Typ "Utan dig dör världen! Är det inte dags att öppna ögonen? Se dig omkring, fatta mod! Detta är vår plikt i egenskap av människor!" Herregud. Jag skäms och redigerar inlägget, raderar hälften och hoppas att ingen har hunnit läsa. Om ni tycker att bloggen är lite pretentiös och Al Gore-amerikansk nu, då skulle ni läsa den oklippta verisionen! Det fattas bara att ett stycke av Hans Zimmer spelas som bakgrundsmusik.
Läs t ex inlägget "Måste vi inte?", lyssna på detta och ni förstår exakt vad jag menar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, jag tycker att det låter jätteroligt! Släpp fram din ocensurerade sida! Äh, men ärligt så vet jag hur det är. Brukar också vara inne rätt mycket och peta i efterhand.
SvaraRaderaDu får läsa bloggen på kvällarna då inläggen ofta är nyskrivna :) Fast jag har nog börjat lära mig att tona ner min överdramatiska sida!
SvaraRaderaJag tycker om gnista och engagemang. För min del har jag inga problem med det lite svulstiga. Mer av sådant och mindre av sval coolhet, som jag känner mig trött på.
SvaraRaderaHihi! :) Ja så kan det väl lätt bli om man läser på Högskolan och skriver rapporter m.m.? :) Jag brukar också få redigera mina inlägg flera gånger om, men inte av samma anledning som du :) :)
SvaraRaderaDu som har blogspot, jag har problem med att länka i ett inlägg! Vad gör jag för fel? Det ska väl va lätt, antar jag.
Nu har jag löst mitt lilla länkprobelm.. :)
SvaraRaderaJa precis, Sanna! Jag skyller på skolan, till och med mina sms kan låta högtravande.
SvaraRaderaMartin: Sval coolhet kan jag också gärna vara utan. Det svulstiga kommer du säkerligen att få mer av! Medvetet eller omedvetet från min sida.